Vid månadsskiftet oktober november var det uppställning för tolv tappra fotbollsentusiaster för avresa till England för att bevittna några matcher i Premier League. Tre Premier League-matcher skulle beskådas. Manchester United vs. Southampton samt de båda londonderbyna som dock spelades samtidigt varvid gänget delade på sig mellan matcherna Fulham vs. Arsenal och Tottenham vs. Chelsea.
Fredag 1/11
Vi lämnade Cityterminalen och klev på bussen mot Nyköping och Skvasta-flygplats för två timmars flygresa till fotbollens ö. Landade i ett halvmulet Stanstead, klev på flygtåget för en timmes tågresa in till Liverpool station! (nä, vi hade inte åkt fel…) i själva London, för att avsluta nedresan med tunnelbana till hotellet på Queensborough Terasse.
 
Rolf Sundlöv, Roland Kemppainen och Rolf Tillberg vid Piccadilly Circus
Hotellet An-Nur – som lika väl kunde varit Fowlty Towers, med det strul som följde vid incheckingen och som slutade med åtskilliga byten av rum och enkelrum som var dubbelrum och vice versa. Några i sällskapet fick inte ens plats på hotellet, utan var tvungna att flytta till grannhotellet. Nåväl, efter incheckningsfarsen med den iranske ’Manuel’ och hans medhjälpare så var det centrala stan med sevärdheter, mat och ett par pilsner som gällde. Dock var kvällen kort eftersom uppstigning skulle ske tidigt för tågresa till Manchester och matchen Manchester United vs Southampton på Old Trafford.
Juniorerna hittade ett vattenhål på Carnaby Street. Fr v Tobias Niva, Olle Larsson-Hieta, Björn Videkull och Daniel Niva
Lördag 2/11
Tågen i England har väl inte det bästa ryktet i världen och någon oroade sig att vi kanske inte skulle hinna till matchen. Det började med att blev bussar istället för tåg de första 15 milen – till tågknutpunkten Milton Keynes pga rälsarbeten, nåväl – fint att få åka genom hela London och se stan från bussfönstret. Och man kan konstatera att stan är vidsträckt och aldrig verkar ta slut – och det är nära på att stan sträcker sig till Milton Keynes. Tåget gick på utsatt tid och efter en och annan pilsner var vi var framme i Manchester 13 minuter före utsatt tid – det var annat än SJ det och samtidigt massor av mycket vänligt bemötande av en mångfaldig tåg- och järnvägspersonal.
Lunchen i Manchester bestod av någon rejält bränd kolbit (köttbit) som var hyfsat rå på insidan och det är inte för inte man börjar förstå ryktena som säger att engelsmän inte kan laga mat, nåväl ölen smakade bra även här och stämningen var fortsatt hög.
När man är här – då har man inte långt till Old Trafford…!
Förväntningarna på dagens match var stora och medan vi åt lunch var Leif ”fotbollsproffessorn” Pekkari iväg för att hämta matchbiljetterna – och han kom med 12 säsongsblock!!! 12 säsongshäften till Old Trafford!!! Det är värt hur mycket som helst. Kanske kidnapparna som skulle kidnappa Beckhams fru Victoria samma dag, men åkte fast, skulle ha riktat in sig på Leif istället då han promenerade genom Manchester – det är som att han har promenerat med kronjuvelerna genom Manchester – utan livvakt!
Efter lunchen tog vi spårvagn mot Sir Matt Busby Way som är gatan där Old Trafford ligger. Vilken jättearena! Att sitta högt uppe på upper deck är ju nästan som att titta på matchen från ett flygplan – ingen närkontakt med matchen precis. Och många säger att det inte är någon riktig stämning på arenan. Men trots allt kan man inte annat än bli imponerad av arenan och publiktrycket. Vi var dessutom med och slog ett historiskt rekord, det var nämligen alla tiders publikrekord i Premier League som slogs denna lördag. Vi var hela 67691spectators. Svennis fanns också på arenan för att beskåda matchen, men vi hade dock inte tid att ta ett snack med honom…
 
Jättearenan Old Trafford i inbjudande rött. Tyvärr är ”upper deck” väldigt långt från planen och får lite för mycket TV-känsla. Men trycket på vår kortsida gick inte av för hackor…!
Vi var utspridda lite här och där runt om arenan. Sjäv hamnade jag på kortsidan bland Manchestersupporters och där det var ett jädra tryck. Och eftersom båda svenskarna Svensson var med i Southampton så var det klart att man höll lite på dem och när de spelade rätt smart och inte gav Man U några särskilda chanser kändes det helt rätt att hålla på bortalaget. Mikael Svensson var ytterst nära att göra mål och nära att man jublade högt – men kom snabbt på var man befann sig och att det inte var lämpligt att jubla åt fel lag. Det var bara att knyta händerna i fickorna och hålla masken och njuta av stämningen och matchen som slutade 2-1 till Manchester United efter avgörande mål av ”mannen utan tröja” Diego Forlan. Målen: 1-0 Phil Neville (15), 1-1 av Fabrice Fernandes (18), 2-1 Diego Forlan (85)
Laguppställningar:
UNITED: Barthez; G Neville, Ferdinand, Blanc, Silvestre (Solskjaer, 68); Beckham, Veron, P Neville (Forlan, 85) Giggs; Scholes; van Nistelrooy (O’Shea, 87). Kvar på bänken: Ricardo, Fortune.
SOUTHAMPTON: Niemi; Dodd, Lundekvam, M Svensson, Bridge; Fernandes, Oakley, A Svensson,
Marsden (Delgado, 88); Ormerod (Delap, 74) Beattie. Kvar på bänken: Jones, Hall, Telfer.
Efter mycket köande för att komma på spårvagnen mot centrum efter matchen så slank vi in i den centralt belägna ”lilla puben” – den minsta pub jag någonsin varit in i. Kan knappast ha varit mer än 20-30 m2, men trots det var massor av törstande strupar på plats och humöret var på topp. Även här var ölen av yttersta kvalitet.
Efter en pilsner var det dags att bege sig till stationen och tåget mot London. Och väl ombord visade sig att vår vagn var representerad av ett flertal nationaliteter – vårt gäng svenska tornedalingar, ett gäng islänningar, en grek, ett finländskt par, en kroat och några engelsmän. Och med allsång på hög internationell nivå blev restiden trevlig och vår flygande reporter Hasse ”Zebulon” (Zeb) Stenudd höjde pulsen ytterligare då han gjorde intervjuer och inslag för radion.
MEN vi fastnade i tågkö!? utanför Birmingham i en timme och missade därmed det tåg som vi skulle ta till London från knutpunkten Milton Keynes. Nåväl – det fick bli buss igen. Det ligger någonting i det rykte som de brittiska tågen har – men turligt nog så är servicenivån är väldigt hög och det kompenserar en del. Hemma kl 03.00 – en 21 timmars fotbollstripp till Manchester var avverkad. Om ett par timmar är det dags för uppladdning till nästa match. God natt!
Söndag 3/11
På morgonen var vi några som hann med en rask promenad till Notting Hills berömda shoppinggata Portabello Road och Portabello Market innan det var dags för avfärd mot nya matcher. De flesta av oss valde det heta londonderbyt Tottenham vs. Chelsea på klassiska White Hart Lane, medan juniorerna i valde det andra londonderbyt Fulham-Arsenal.
Några morgonpigga bilder från Portabello Road strax före öppningsdags
Matchen Tottenham vs. Chelsea
Vi drog iväg från hotellet efter 10-tiden för att hinna äta en bit och fånga upp stämningen på pubarna i Tottenham före matchstart. Upp från T-centralen ”seven-sisters” och sedan var det vara att följa med strömmen – alla människor var på väg åt samma håll. Vi slank in på en pub där diskussionerna och spekulationerna var i full gång. ”Zebulon” Stenudd höjde pulsen då gjorde inslag för radion med intervjuer och drog igång allsång på puben.
 
Tottenhams hemmaarena White Hart Lane ligger på klassiskt vis mitt i bebyggelsen, är slitet på utsidan men inbjudande blått på insidan och får ett klart godkänt betyg – bra känsla, bra närhet, även från upper deck och ett härligt publiktryck.
Väl inne på White Hart Lane kändes det direkt att detta var mera rätt storlek på arena naturligtvis fullsatt (36041 spectators). Precis som i Manchester så drällde det av världsspelare på planen.
Kanonstämning och minnesvärt är utan tvekan Tottenhams Robbie Keanes fantastiska teknik och otroligt snabba fötter, Tottenhams offensive ytterback Steven Carr samt Chelseas försvar och målvakt där framförallt Desailly spelade otroligt bra.
Det man minns bäst från matchen är nog Redknapps frispark och Cudicinis otroliga räddning.
Förutom frisparken hade Tottenham flera bra chanser att avgöra matchen. Bland annat hade Carr ett helt suveränt inlägg till Keane, som han dock nickade utanför från två meter och tomt mål. Även i den andra halvleken så slår Carr en bra boll till Keane som nickas över. I andra halvlek har Poyet ett jätteläge där Cudicini gör en snygg benparad. Även Teddy Sheringham fick på ett kanonskott, men den omutlige Cudicini gör ännu en räddning i världsklass. Matchen slutade 0-0 och var trots resultatet riktigt bra. Även Englands ”svensk No2” Tord Grip var på plats för att bevittna matchen.
Tottenhamfrispark. Jamie Redknapp slår en kanonfripark efter lyftning av en medspelare som Chelseas målvakt Cudichini gör en jätteräddning på.
Laguppställningar:
Tottenham Hotspur FC
13. K. Keller, 2. S. Carr, 6. C. Perry, 36. D. Richards, 5. G. Bunjevcevic, 29. S. Davies, 4. S. Freund, 15. J. Redknapp, 14. G. Poyet (72), 22. R. Keane, 10. T. Sheringham (89). Avb: 21. M. Acimovic (72), 9. L. Ferdinand (89)
Chelsea FC
23. C. Cudicini, 15. M. Mechiot, 6. M. Desailly, 13. W. Gallas, 3. C. Babayaro, 21. E. De Lucas (86), 8. F. Lampard, 17. E. Petit, 20. J. Morris, 25. G. Zola, 9. J. Floyd Hasselbaink (43) Avb: 22. E. Gudjohnsen (43), 0. F. De Oliveira (86)
Matchen Fulham-Arsenal
Ett självmål räddade dagen Arsenal och förstörde densamma för hemmalaget Fulham som drog på sig den tredje raka förlusten i Premier League i den lilla men välfyllda arenan Loftus Road. Fullsatt och 18800 spectators.
Fulham började enligt rapporterna piggt, och hade chansen att göra mål alldeles i matchinledningen. Steed passade fram Finnan med en fin crossboll, men Finnans nick var inte bra. Efter nio minuters spel skedde en omtalad händelse, Boa Morte fälldes av Campbell innanför straffområdet. Straff (!), ekade bland Cottagers-anhängarna. Men domaren Jeff Winters friande.
Sju minuter senare var det en ny straffsituation, paret hade en ny uppgörelse. Medierna vittnar om att Winters inte hade gjort fel om han blåste en eller två straffar för hemmalaget. Ljungberg fick en chans att göra mål sju minuter efter 0-1 målet, men Van der Sar räddade!
I andra halvlek satsade Fulham helhjärtat för att försöka få in en kvittering och bl a gjorde Seaman en kanonräddning på en Leggy-nick. En Seaman som förresten visade på självdistans, spexade och ”torkade svetten från pannan” efter att ha plockat ner någon lång lyra.
Matchen slutade 0-1 (självmål av Marlet) och juniorerna som var på plats rapporterade i övrigt att Ljungberg var riktigt bra och att även Svennis fanns på plats.
Laguppställningar:
Fulham Football Club
1. E. Van der Sar, 25. A. Ouaddou, 4. A. Melville, 24. A. Goma, 3. R. Brevett, 2. S. Finnan, 18. S. Legwinski, 17. M. Djetou (56), 14. S. Malbranque (56), 7. S. Marlet, 11. L. Boa Morte Avb: 6. J. Inamoto (56), 15. B. Hayles (56).
Arsenal Football Club
1. D. Seaman, 12. B. Lauren (65), 23. S. Campbell, 18. P. Cygan, 3. A. Cole, 11. S. Wiltord (83), 19. G. Silva, 17. . Edu, 8. F. Ljungberg, 14. T. Henry, 10. D. Bergkamp (72) Avb: 22. O. Luzhny (65), 25. N. Kanu (72), 28. K. Toure (83)
Måndag 4/11
En snabb sväng i grannskapet innan det var dags för utcheckning och en lååång hemfärd till Tornedalen och för min del Övertorneå.
8/12 av av ”lag Tornedalen” i Premier League.
Bakre raden Leif Pekkari, Peter Johansson, Roland Kemppainen, Roger Mäki. Främre raden Karl-Gösta Hamstig, Rolf Tillberg, Hans Stenudd och Rolf Sundlöv. På bilden saknas Björn Videkull, Olle Larsson-Hieta, Daniel Niva och Tobias Niva.
Text and photos by Peter Johansson 2002
|
